Krönika

Krönikan är en kortare typ av tidningstext där en krönikör för fram sina egna åsikter och tankar i ett dagsaktuellt ämne. Ämnes ska gärna också vara allmängiltigt/ allmänmänskligt, dvs försöka beröra ALLA som läser din text – ingen ska kunna säga att ”det där gäller inte mig”. De flesta stora tidningar och tidskrifter publicerar flera krönikor inom olika ämnen dagligen, till exempel sport, nöje, film och vetenskap.

De som skriver är ofta journalister men även författare, forskare, kändisar och samhällsdebattörer skriver krönikor. Ibland känns det som att alla och vem som helst kan skriva en krönika, men det krävs lite övning för att göra det bra. En riktigt bra krönika kan ha en enorm sprängkraft i sig.

Eftersom krönikan är en subjektiv text väcker den känslor hos läsarna, både positiva och negativa. I och med de sociala mediernas framväxt har krönikan det senaste decenniet blivit en text som ofta delas vidare i olika forum. På det viset får krönikan spridning och kan nå en större läsekrets.

Krönikans struktur

Krönikan består i de flesta fall av en rubrik och brödtext. I sällsynta fall finns det en ingress. Ofta finns det en bild på krönikören i anslutning till texten.

Rubrik

Krönikans rubrik ska vara slagkraftig och väcka uppmärksamhet. Om det är en tydligt argumenterande krönika kan tesen, krönikörens åsikt, finnas med i rubriken. Rubrikerna i en krönika kan också vara personliga, poetiska, resonerande eller ge svar på en fråga.

Brödtext

I krönikans inledning bör författaren snabbt leda in läsarna i ämnet, du bör som sagt ta sats utifrån en dagsaktuell händelse. Ofta behöver man ge någon typ av bakgrund till varför man skriver krönikan. Det är vanligt att krönikörer använder sig av en tydlig bild för att sätta in läsaren i sammanhanget, för att läsaren ska SE texten och budskapet inom sig. Eftersom de flesta krönikor innehåller någon typ av åsikt kan krönikören i sin text argumentera för sin åsikt, men det är vanligare att en krönika VÄDJAR än att den argumenterar.

Meningen med en krönika är att höra en persons tankar och åsikter i ett ämne, men också att få läsaren att hålla med och vilja samma sak som författaren, se samma sak på samma sätt. Därför bör krönikören vara både synlig och personlig i texten:

”Jag ägnar en del av min fritid under sommarhalvåret åt att upprätthålla en blomsteräng. Det har många fördelar jämfört med en gräsmatta.”

Men trots den personligt hållna tonen i krönikan bör krönikören ändå rikta sig utåt mot en läsare. Att växla mellan det personliga och allmänna är att föredra. Tänk dig texten som pågående hjärtslag och växla mellan ”JAG tycker…, tycker inte också DU…, JAG vill…, vill DU också…”

Krönikan kan avslutas på olika sätt. Det kan vara genom att krönikören drar en slutsats utifrån de argument, reflektioner och resonemang som förts fram eller genom att hon eller han riktar en uppmaning eller en vädjan till läsarna. Att knyta an till början av krönikan kan också vara en effektfull avslutning.

Krönikans språk

Språket i en krönika är ofta förknippat med en personlig stil som hör ihop med krönikören. Många krönikörer arbetar medvetet med att hitta personliga uttryck som kan förhöja textens innehåll.

I en krönika, precis som i många andra texter, används ofta begrepp som hör till ämnet. En krönika är dock tänkt att kunna läsas av en bred allmänhet och därför bör man på ett enkelt och tydligt språk förmedla fakta. Använd inte svåra ord som behöver förklaras med andra ord, utan hitta omskrivningar så att din läsare förstår. Ändå är det viktigt att du vårdar ditt språk och låter ”trovärdig och tillförlitlig.”

Referera

Eftersom krönikan ofta tar upp ett ämne som är aktuellt brukar krönikören referera till andra texter eller händelser. Det kan vara saker som hänt på bussen, annonser man ser på stan, artiklar du läst i tidningen. På så vis hjälper hon eller han läsaren att förstå i vilket sammanhang texten är skriven. Referenserna hjälper också läsaren att förstå själva texten. I en krönika refererar man i den löpande texten och så effektivt och textbesparande som möjligt.