Form och innehåll
En berättande text har både innehåll och form. Innehållet är själva händelserna och karaktärerna som texten skildrar. Formen är hur författaren berättar om händelserna och karaktärerna. Till exempel kan författaren använda sig av cirkelkomposition, ett linjärt kronologiskt berättande eller låta läsaren hamna mitt i en händelse och använda återblickar.
Berättarkompositioner
De olika sätten att skriva en historia kallas för berättarkompositioner.
En cirkulär komposition börjar med en händelse och går sedan tillbaka i tiden för att beskriva det förlopp som ledde till den inledande händelsen. En cirkelkomposition kan inledas och avslutas vid samma händelse.
En kronologisk komposition berättar om händelseförloppet i den ordning det sker. Den börjar där händelserna börjar och läsaren får följa karaktärerna medan de upplever det som händer i tidsordning.
En komposition som börjar mitt i en händelse (in medias res) använder sig ofta av återblickar för att låta läsaren få reda på vad som har hänt innan texten började. Läsaren får omväxlande följa det som händer i berättelsens nutid och det som hänt i berättelsens dåtid.
En texts tre delar
De flesta berättande texter kan delas in i tre delar. De brukar kallas för exposition, konflikt och upplösning.
Den första delen, exposition, är en inledning eller presentation. Karaktärerna och miljön presenteras och textens konflikt blir klargjord för läsaren. I andra delen förtydligas och utvecklas konflikten. Den tredje och sista delen är avslutningen eller upplösningen.
Det är inte säkert att konflikten är löst i slutet. Det beror på om berättelsen har ett sorgligt eller lyckligt slut, eller om slutet lämnas ouppklarat. I det ouppklarade slutet får läsaren själv fundera på vad som kan ha hänt efter att texten har avslutats.
Skapa spänning
Händelseförloppet i en text är avgörande för hur spänning uppstår. Ofta beror spänningsutvecklingen på att något undanhålls för läsaren, men sedan gradvis avslöjas.
Spänning i texten kan också skapas genom att författaren förflyttar sig i tid och rum. Det görs genom de olika berättarkompositionerna. Kompositionen är en medveten strukturering med tanken att påverka läsaren på ett visst sätt.
Språket i texten påverkar också spänningen. Beroende på vilket tempus författaren använder kan textens innehåll uppfattas på olika sätt. En text skriven i presens (nutid) kan uppfattas som snabbare och mer direkt än en text skriven i preteritum (dåtid). Det är vanligt att långa berättande texter, som romaner, är skrivna i preteritum medan kortare texter, som noveller, är skrivna i presens.
ninassprakrum 